Dialektik - Notre-Dame - Skuld
Vi behöver verkligen inte sätta precis allt i perspektiv hela tiden. Det är utmattande, förvirrande och framförallt med skuldfyllda undertoner. Vilket för mig till nästa argument, vi måste sluta styra andra med skuld. Retoriskt måste vi kunna bättre.
Som detta med Notre-Dame. LÅT FOLK KÄNNA VAD DE KÄNNER. Jag är trött på denna djupt icke-charmiga trend av att låta folk veta att det de känner är fel och att de istället borde känna si eller så (implicit premiss: om du är en bra människa). Vi behöver sluta ta varje tillfälle i akt att meddela människor att deras känslor och reaktion är fel.
Allt är "fel" i relation/perspektiv till något annat, såklart? Låt människor ha sina reaktioner som de är. Det finns något som heter dialektik eller dialektiskt tänkande. Kort beskrivet, vi har FÖRMÅGAN att skapa synteser av komplicerade och motsägelsefulla fenomen, förståelse för att inget är absolut och att människor och situationer är dynamiska och alltid i förändring. Vi har kapaciteten att kunna kombinera emotioner och rationella analyser. Våra hjärnor är mångfacetterade och vi är fullt kapabla till att tänka i olika dimensioner som micro, meso, exo, macro och till och med chrono.
Med det sagt, var sak, tanke, emotion och reaktion har sin tid och sin plats, låt dem få finnas. Styr ALDRIG någon med skuld och tillåt människor sina känslor och reaktioner, precis som du får ha dina. Detta gäller i allt från världsnyheter till intimiteten i ens privata relationer. Glöm inte det ❤ (och sluta läs dessa trötta och solkiga debattartiklar i var och varannan tidning) ?
19 april 2019 (länk)
Kommentarer
Inga kommentarer