Jag har alltid varit den som gillar resan mer än målet, mycket för att jag nog känner att allt ofta är som bäst när man står precis inför det och hela upplevelsen ligger framför en.
Jag pratar om högvåren precis innan sommaren, upprymheten precis inför en resa, fredagsfeeling framför lördagsfeeling och exalteringen när servitören går emot en med maten. Ja ni vet.
Så vill jag för alltid leva mitt liv, jag vill fånga DEN känslan och stanna i den. Jag vill alltid stå alldeles precis inför något stort, jag vill aldrig bli klar. Jag kommer aldrig landa.
Tänker ofta på det när jag personer frågar vad jag ska bli när jag pluggat klart. JAG VET INTE, jag vill hamna i det jag hamnar i och se vart livet leder mig och hur mina preferenser alltid är i en dynamik med mina kunskaper och erfarenheter.
Det mest exakta jag kan svara är att jag vill jobba med forskning, ett fält där man aldrig blir klar men alltid utvecklas och alltid skapar nya plattformar att stå på. Där regeln är att sanning alltid är provisorisk och att forskningen alltid för oss närmare sanningen, som paradoxalt nog aldrig går att nå ❤
Jag älskar resan. Jag kommer aldrig vara färdiglärd, jag kommer nog aldrig känna mig mättad på livet och jag kommer definitivt aldrig känna att jag är klar. Jag vet inte ens vad målet är och det vill jag heller inte veta ??♀️ Låter livet ta mig med storm .
Whenever a thing is done for the first time, it releases a little demon - Emily Dickinson
22 april 2019 (länk)
Kommentarer
Inga kommentarer